Jatuporn Prompan, ledare för rödskjortorna, tar ett fast grepp om mikrofonen på bilflaket.
– Så länge det inte finns rättvisa, och politiska ledare mördas och fängslas kan folket alltid resa sig och kämpa, säger han och möts av ett öronbedövande jubel.
Alla har intagit sina platser, inklusive prickskyttarna på skyskrapornas tak. Det enda som vittnar om att det har gått sex månader sedan den 19 maj, då militären iscensatte ett blodbad för att sätta stopp för protesterna mot den sittande regeringen, är det utbrända varuhuset Central World.
– Människor dödades här, är detta demokrati, ropar demonstranterna i kör.
Rödskjortorna har snabbare än någon väntat sig återhämtat sig från arméns brutala attack i våras och är tillbaka på den politiska scenen.
Ute i publikhavet står aktivisten Belle Chotikapanich och förklarar med gråt i rösten att hon blir lycklig av att se så många människor, men att sorgen över de 91 som dött är stark.
– Detta är den största manifestationen sedan i våras. Många har kommit för att hedra de döda, jag trodde aldrig att så många skulle våga, säger hon och torkar bort en tår.
I Bangkok och tre intilliggande provinser råder fortfarande undantagstillstånd, vilket innebär att folksamlingar på fem personer eller fler är förbjudna. Större delen av ledarskapet från vårens proteser är fängslade misstänkta för terrorbrott. De flesta av rörelsens tv- och radiostationer är förbjudna och tillsammans med tiotusentals blockerade hemsidor har det gjort mobiliseringen till en utmaning.
– Utan alternativa medier som Twitter och Facebook hade detta inte varit möjligt, säger Belle Chotikapanich.
Med ledarna i fängelse är det inte bara arbetsformerna som har förändrats utan också själva rörelsen. Folkalliansen för demokrati mot diktatur, UDD, som i våras under paroller om nyval samlade en brokig allians av affärsmän och fattigbönder som gynnades då premiärminister Thaksin satt vid makten 2001–2006, är i dag om möjligt ännu brokigare.
– Vi har lämnat Thaksin bakom oss. Han är viktig men han styr inte. Dessutom vill han ha försoning med dem som hade ihjäl 91 personer, vi vill att rättvisa skipas, säger en av de äldre demonstranterna, Pichat Chawangkiat.
Enligt honom står rörelsen i dag på tre ben. Ett bestående av fattiga som kräver demokrati, ett andra med vänsterintellektuella med kopplingar till det förbjudna thailändska kommunistpartiet och det tredje som utgörs av en huvudströmning med Thaksinanhängare.
Under de sex månader som gått har mycket vatten runnit genom Chao Phrayafloden som ringlar sig genom Bangkok. I en artikel som nyligen publicerades i den singaporianska dagstidningen The Straits Times talar anonyma och gömda ledare för rödskjortorna om att proteströrelsen måste bli mer militant. Vårens strategi med fredliga demonstrationer beskrevs som att föda upp en gris bara för att få se den slaktas.
Enligt professor Thitinan Pongsudhirak vid Chulalongkornuniversitetet är dock den starkaste tendensen att en majoritet av rödskjortorna nu har stämt in i den republikanska kritiken mot monarkin.
Med de gamla ledarna fängslade eller gömda har även nya börjat göra sig hörda. Sombat Boonngam, en ung NGO-arbetare, har under månaderna som gått vunnit gehör när han kritiserat rörelsen för att vara allt för hierarkisk.
– Vi är kapabla till så mycket, men när vi är på demonstrationerna är det enda vi kan göra att klappa händerna. I stället vill jag se fler som tänker och agerar, ropar han för att överrösta talkörerna.
Efter det tre timmar långa protestmötet upplöses demonstrationen lika snabbt som den uppstått. Den politiska krisen i landet som har pågått närmast oavbrutet sedan Thaksin avsattes i en militärkupp 2006 ser dock ut att vara långt från en lösning.
Samma dag som manifestationen hölls förbjöds även försäljningen av souvenirer som ”provocerar, agiterar eller orsakar splittring bland människor”.
Det beslutet trotsades av 65-åriga Pichat Chawangkiat som på trottoaren köpt en t-tröja med texten ”Röd”.
– Se så mycket folk som har trotsat undantagstillståndet. Förr vågade jag aldrig tro på förändring i Thailand under min livstid, men nu tror jag att jag får uppleva ett demokratiskt Thailand innan jag dör. Det går fort nu, säger han.
på kartan för att läsa artiklar från respektive område.