Rännilen av munkar rinner som vatten genom gatorna i Burmas före detta huvudstad Rangoon. Det mörkröda tyget som de har svept över axlarna är fuktigt av monsunregnet.
- Är du här för att söka sanningen om Burma har du kommit fel, säger en av de unga munkarna knappt hörbart och sveper tyget närmare kroppen.
TVÅ GÅNGER HAR DE VÄNT upp och ner på sina risskålar och demonstrerat mot militärregimen. År 2007 blev munkarna världsberömda i ett uppror som medierna döpte till saffransrevolutionen. Trots att den varken var saffransfärgad eller någon revolution.
- För sanningen finns inte här, den finns inom dig, fortsätter han, ler finurligt och spottar ut en munfull med blodröd beteljuice.
LJUDET FRÅN DE ANDRA MUNKARNAS bönemattor letar sig ut från träpagoden och tempelområdet vid Irrawaddyflodens strandbankar blir till en sydostasiatisk vykortsidyll för betraktaren.
- Jag kan berätta, men jag vill inte dö förgäves. Lova att någon läser intervjun, säger han och presenterar sig som Nay Myo Naing.
TROTS ATT BURMA TILL YTAN är ett av de största länderna i Sydostasien är det för många en vit fläck på världskartan. Mediebilden av motståndet mot militärjuntan i landet utgörs av Aung San Suu Kyi, en ensam kvinna i ett belägrat hus. Med undantag av tillfällen som när munkar skjutits ner på öppen gata år 2007, eller när cykloner ödelagt Irrawaddyflodens delta med hundratusentals döda som resultat år 2008, finns Burma sällan i nyhetssändningarna. Orsaken? En kombination av landets egen isolering och omvärldens sanktioner.
- TI, NI, TWO, THOWN! Några kilometer söder om munkklostret måt-tar trummisen i hårdrocksbandet Last days of Beethoven fyra distinkta slag mot det spända trumskinnet. Scenen exploderar i en kaskad av vitt, rött och blått ljus. Den hundrahövdade publikens jubel stiger mot kvällshimlen som i samma stund öppnar sig över festivalbesökarna. Bönerna har inte hjälpt. Besökarna på Myanmar Woodstock dränks av monsun.
I PUBLIKEN TORKAR DEN 28-årige studenten Kyaw Zaw fukten av de svarta designerglasögonen och tar en klunk från plastglaset med sjukronorsöl. De importerade märkeskläderna från Thailand är dyblöta. Landets egen textilindustri har slagits i spillror genom att EU och USA har enats om att inte köpa några textilier från juntans Burma. Olja och gas omfattas däremot inte av sanktionerna, och exporten har gjort militärjuntan rik.
- Vi är inte är lika rebelliska som vår föräldrageneration. Vi vet bättre än att gå ut på gatorna och kräva demokrati, vi går på konsert istället, säger Kyaw Zaw och ler åt sin liknelse.
på kartan för att läsa artiklar från respektive område.