Mannen bakom skrivbordet på den statliga resebyrån, Myanmar Travel and Tours, i Mandalay ser frågande ut.
–Vilken elefant? Den vita? Den är det förbjudet för utlänningar att se, av säkerhetsskäl säljer vi inga biljetter till Naypyidaw, säger han och skakar på huvudet.
Lägligt inför Burmas första parlamentsval på 20 år meddelade den styrande militärjuntan i juni att en vit elefant hade hittats i delstaten Rakhine. Symboliken var glasklar: Fred, välstånd och allmän lycka väntas enligt mytologin framöver råda i Burma. Nyheten spreds som en löpeld över världen.
Trots att Burma är ett av de största länderna i Sydostasien är det också ett av de mest okända. Med undantag för de tillfällen då munkar sköts ner på öppen gata 2007, eller när cykloner ödelade Irrawaddyflodens delta med hundratusentals döda som resultat 2008, finns Burma sällan i nyhetssändningarna.
–Res till Irrawaddyflodens källa istället, tipsar resebyrån. Det är en av landets vackraste platser.
Följer man den otämjda floden från Mandalay norrut når man den punkt där floderna Mayhka och Malikha störtar samman på sin färd från Himalayas södra sluttningar och bildar den mytomspunna Irrawaddy – Burmas pulsåder, risodlarnas livselixir och buddhismens 2170 kilometer långa heliga källa. Längs dess flöden har de burmesiska imperierna rest sig och fallit. Nu ska den tämjas.
–Varje söndag ber jag om en sak: att inte byn ska dränkas, säger den 37-åriga fyrabarnsmamman Tu Ja och lutar sig mot den murkna träverandan på sitt hus.
Hon har inte hört talas om vare sig val eller vita elefanter. Det enda hon tänker på är att allt som hon ser från sin veranda snart är sjöbotten. Det kinesiska företaget Asia World Company bygger här Burmas största damm för att försörja industriområdena i den kinesiska Yunnanprovinsen med ström. Kina är Burmas överlägset viktigaste handelspartner och landet har under flera år blockerat alla resolutioner om Burma i FN:s säkerhetsråd.
–Militären gav oss fem månader för att flytta, de flesta har lämnat byn men jag kommer att stanna, vårt hus ligger högt upp i sluttningen, kanske klarar det sig? säger Tu Ja.
tt område stort som New York kommer att förvandlas till en sjö, 47 byar kommer att dränkas och 10505 människor fördrivas från sina hem. Endast en byggnad, den buddhistiska pagoden kommer att höjas till skyarna på en cement-pelare och kunna nås med båt.
Tu Ja hade kunnat tänka sig att flytta om familjen hade blivit -erbjuden ny mark och pengar. Men ingen kompensation har -betalats ut och den nya by som byggts vill hon inte bo i.
–Det saknas betesmark, dessutom ligger den nedströms. Jag skulle inte känna mig trygg där, säger Tu Ja och pekar söderut.
Rännilen av munkar flyter som vatten längs gatorna. Det mörkröda tyget som de har svept över axlarna är fuktigt av monsun-regnet.
–Är du här för att söka sanningen om Burma har du kommit fel, säger den 25-årige munken Nay Myo Naing knappt hörbart.
Ljudet från de andra munkarnas bönemattor letar sig ut från träpagoden.
–För sanningen finns inte här, den finns inom dig, fortsätter han, ler finurligt och spottar ut en munfull med blodröd beteljuice.
År 2007 blev munkarna världsberömda i ett uppror som medierna döpte till saffransrevolutionen. Trots att den varken var saffransfärgad eller någon revolution.
–När regimen sköt mot munkarna förlorade den all legitimitet, säger munken när han rättat till den röda klädedräkten i en -avskild del av klostret.
I dag är ledarna fängslade och få litar längre på varandra.
–Jag var beredd att dö. Flera med mig. I dag är det annorlunda, ingen vågar prata politik av rädsla för att någon ska ange en.
Att den vita elefanten och helgens val skulle innebära lycka för Burma tror han inte på.
–Valet blir inte särskilt spännande. Enbart de som inte är munkar och som inte har suttit i fängelse får ställa upp. Vi vet -vilken typ av människor det är, säger Nay Myo Naing.
Innan Irrawadyfloden faller ut i Bengaliska viken rinner den -igenom Rangoon. Den före detta huvudstaden kan tillfälligt kännas som en asiatisk storstad. Här finns kontorskomplexen och lyxhotellen, klädbutiker med Nudie- och Cheap Monday-jeans, kaféer med perfekt cappucino.
Men den moderna fernissan är tunn. Burma har den lägsta -medelinkomsten i hela Sydost-asien. Hundratusentals människor har flytt till grannländerna och Rangoon domineras av nedgångna kolonialbyggnader. I en fåtölj på Traders hotell sitter den 82--åriga oppositionsledaren U Win Tin. 2008 släpptes han efter ett 19-årigt fängelsestraff. Även han är säker på att militärjuntan vinner valet.
–Något valfusk behöver de inte ägna sig åt för att vinna, allt är -redan färdigriggat, säger han.
Vid borden omkring honom sitter civilklädda agenter från den militära underrättelsetjänsten och fotograferar.
–Du ser, säger han och sveper trött med armen mot civilpoliserna, de följer mig natt och dag, jag är inte fri.
Fram till nyligen styrde han det burmesiska oppositionspartiet Nationella demokratiska förbundet, NLD, som i det senaste valet år 1990 vann en jordskredsseger med 392 av de 485 mandaten i parlamentet. Men det valda parlamentet sammankallades aldrig och NLD:s ledare, Nobelfredspristagaren Aung San Suu Kyi, sitter fortfarande i husarrest.
–Beslutet att bojkotta årets val var enkelt, berättar Win Tin och förklarar att om partiet hade -velat ställa upp hade militär-regeringens vallagar tvingat det att sparka ut Aung San Suu Kyi och acceptera konstitutionen som i artikel 413 ger all makt till militären.
Men han oroas för att omvärlden ska anse att ett val är bättre än inget val alls.
–Eftersom vallagarna är odemokratiska och orättvisa kan vi inte se att valet blir demokratiskt på något sätt, det är ett sätt för militärjuntan att legitimera sitt styre, säger Win Tin.
Förändring tror han inte kommer med valet, utan ur motståndet mot det, samt ur en dialog mellan militärjuntan och Aung San Suu Kyi.
–Dialogen kan börja i morgon. Hon är inlåst, de har nyckeln, det är bara att öppna.
En halvtimme med taxi från -hotellobbyn, i ett hyreshus i utkanterna av Rangoon ringer den före detta NLD-medlemmen Than Nyeins mobiltelefon oupphörligt. I 20 år har han sida vid sida med Aung San Suu Kyi krävt att val ska hållas. Elva av dem inifrån en fängelsecell.
–Det är nonsens att ett del-tagande i valet skulle legitimera militärjuntan, vi ställer upp i valet för att bryta dödläget i burmesisk politik, säger Than Nyein som startat ett eget parti, Nationella demokratistyrkan (NDF).
Han instämmer i kritiken om att vallagarna inte är demokratiska eftersom konstitutionen från år 2008 på förhand ger militären 25 procent av platserna i parlamentet. Men han menar att man måste spela med i generalernas spel och ge folket ett alternativ, eftersom valet är en realitet, rättvist eller inte.
–Vi har försökt påverka genom konfrontation i 20 års tid utan -resultat, vi kan inte bryta igenom den politiska väggen genom -demonstrationer, säger han.
I parlamentet hoppas han kunna tala med progressiva delar inom militären och på sikt, med små, små myrsteg, förbättra situationen. Men vägen dit är lång.
Dels har partiet fått betala 500 dollar, två årslöner för en burmesisk arbetare, för var och en av de 161 kandidater de registrerat. Det kan jämföras med de över 1000 kandidater som Union solidarity and development party, det parti som har satts upp av landets styrande -junta, registrerat.
Dels måste de ansöka om tillstånd sju dagar i förväg för att få hålla möten i sina egna lokaler. Förklaringen är att säkerhets-styrkorna måste få tid på sig att ”trygga säkerheten” kring mötena.
Medan debatten om valet innebär mer eller mindre demokrati rasar inom Burmas demokrati-rörelse -i Rangoon, plockar trädgårdsarbetare i halmhattar ogräs framför den tomma parlamentsbyggnaden i Naypyidaw, 30 mil längre norrut.
–Parlamentet är stängt för -utlänningar, meddelar säkerhetsvakten framför den sexfiliga -avfartsvägen.
På höger sida breder ett pärlband av lyxhotell ut sig. Mellan dem stora villor med prunkande trädgårdar för officerare och rege-ringstjänstemän. När landet skakades av ett uppror 1988 omringades ministerierna i Rangoon. När munkarna tog till gatorna 2007 satt generalerna i trygghet i den nya huvudstaden byggd i djungeln.
Flytten av huvudstaden tillsammans med namnbytet från Burma till Myanmar vittnar om att generalerna har en långsiktig plan för sitt nationsbygge.
Den enda orienteringspunkten i det flacka landskapet är den 99 meter höga Uppatsantipagoden. Bara någon meter kortare än -originalet, den världsberömda Schwegadonpagoden i Rangoon.
Bredvid den gyllene pagoden har en kilometerstor park byggts till den vita elefantens ära.
–Det är av säkerhetsskäl absolut förbjudet att ta kort på den vita elefanten, säger säkerhetschefen flåsande efter att ha sprungit genom den enorma parken.
Den magra ljusbruna 38-åriga elefanten drar utsiktslöst i kättingen med snabeln samtidigt som den skrubbas ren av ett tiotal skötare. Sedan den bytte friheten mot djurparken har den rasat i vikt. Trots färsk frukt, en elefantdusch och specialschampo verkar den missnöjd med rollen som kronjuvel i ett nytt burmesiskt lyckorike.
–Radera alla bilder på den vita elefanten och lämna staden. -Efter valet kan ni komma tillbaka, -säger säkerhetschefen.
på kartan för att läsa artiklar från respektive område.