Den magre men välrakade 63-årige svensken går med självsäkra steg fram till det rostiga gallret. Med sitt välkammade vitblonda hår och blå ögon sticker han ut på Kambodjas största fängelse utanför huvudstaden Phnom Penh.
– En vanlig enkel muta på 11000 dollar gör att jag snart kommer att vara en fri man, säger han.
Svensken, som varit frihetsberövad sedan han greps i maj 2009, dömdes i januari i år till sex och ett halvt års fängelse för sexuella övergrepp på tre barn i landet – ett av dem var hans kambodjanske adoptivson. Socialarbetare och polis hade då haft honom under uppsikt i tre år.
– Jag har fått låna ihop till det mesta. En del är sparade pengar jag hade planerat att använda till en ansiktslyftning, säger han och pressar handflatorna mot kinderna så att den brunbrända huden stramar över ansiktet.
När domstolen på fredag tar upp svenskens överklagan kommer hans adoptivson, som under rättegången berättade om sexuella övergrepp, dessutom att ha ändrat sin historia.
Min son säger nu till mig att han blev skrämd av de sociala myndigheterna. Han är för ung för att diskutera sådant som de pratar med honom om, säger svensken.
Han berättar att han under flera år bott ihop med pojken på ett hotellrum, men nekar till att ha förgripit sig på honom.
– Vi duschade tillsammans, det är inget konstigt med det. Hela familjer går ju på nudiststränder.
Pojken har sedan domen föll flera gånger besökt svensken i fängelset och inför överklagan pratar de på telefon varje dag.
– Jag tränar honom så att han säger rätt saker och inte säger emot sig själv.
Hans egen förklaring till att han hamnat i fängelset är att Kambodja, för att bli av med sitt rykte som fristad för sexförbrytare, satt rättssäkerheten ur spel.
– Frivilligorganisationerna som arbetar mot sexturism behöver uppmärksamhet för att få pengar, barnen blir deras verktyg.
På en ranglig träveranda utanför turistorten Sihanoukville, fem timmars bussresa söder om huvudstaden, sitter den nu 14-årige pojken med sin 37-åriga ensamstående mor på en utlagd vaxduk på golvet. Hans lillebror snurrar, runt, runt, runt med intensiteten hos en fyraåring. Pojken, klädd i badshorts och en alldeles för stor t-shirt, drar upp knäna under hakan.
Utan att frågan ställts börjar han berätta.
– Vi brukade klä av oss ibland, men vi behöll alltid kalsongerna på. Inget har hänt.
På golvet ligger ett fotoalbum med bilder från resorna med svensken till Thailand och till hans adoptivson i Marocko. Pojken minns att han först blev rädd när en ”gammal utlänning” ville adoptera även honom. Men efter utflykter och att ha bytt till en engelsk privatskola ändrade han sig.
Även hans mor ångrar idag att hon tidigare anklagat svensken för övergreppen.
– Om han var en dålig person, varför skulle han då ta med min son på resor? Sådant gör bra personer, säger hon.
Varje månad får de 200 dollar av svensken till hyra, mat och pojkens skola. Utöver den frukt mamman kan sälja på marknaden är det familjens enda inkomst.
Men skulle någon vilja adoptera även hennes yngsta son skulle svaret bli ett annat.
– Kommer det en ny utlänning och vill adoptera kommer jag att säga nej!
Inne på organisationen APLE:s (Action Pour Les Enfants) kontor i Phnom Penh är väggarna täckta med bilder på dömda sexförbrytare. På skrivborden står filmkameror på laddning. De före detta socialarbetarna har med hjälp av amerikanska FBI utvecklat en polisiär verksamhet. Kambodjas rykte som en fristad för pedofiler är sakta på väg att dö ut.
Chefen, Seila Samleang, fick efter gripandet av svensken föreläsa i riksdagen.
– Jag förstår inte varför han är så självsäker. Men jag har sett mönstret förr hos många dömda pedofiler. De luras av sina egna advokater att de kan köpa sig fria, säger han.
Att pojken ändrat sin historia kommer inte som en överraskning mot bakgrund av familjens fattigdom och svenskens manipulativa förmåga.
Dessutom finns det ett starkt drag inom buddhismen av att förlåta.
– Det är storsint, men här slår den kulturella sedvänjan fel, säger Seila Samleang.
En ny historia från pojken i kombination med mutade domare kan innebära att svensken på fredag får sitt straff kraftigt reducerat.
Men mutan har getts via en polischef och innebär inga garantier. Det är inte säkert att domarna tar emot den. Enligt Seila Samleang kan ett tips till rättsväsendet om att en muta är på gång få domarna att inte acceptera den.
För svensken innebär det bara att han riskerar att förlora sina pengar.
Seila Samleang grämer sig nu över att de aldrig fick tillstånd av domstolen att borra ett hål i väggen till svenskens hotellrum.
– Med tekniska bevis hade kanske pojken stått kvar vid sin historia, utan dem brukar offren efter ett tag ta ställning för sina förövare.
Se bildpsel från reportaget med fotografier av Jonas Gratzer
Reportaget är publicerat i Svd
på kartan för att läsa artiklar från respektive område.