En folkrörelse för utrikesjournalistik

Brit Stakston och Nils Resare i samtal med Emanuel Sidea och Björn Häger, ordförande för Publicistklubben. En av många intervjuer under den 7 timmar långa lanseringssändningen den 12 februari 2015.

 

Under lanseringen av Blank Spot Project har alla åtta initiativtagare enats om 12 riktlinjer. En av dem var att projektet ska vara reklamfritt. Istället för att sälja våra läsare till annonsörer erbjuder vi journalistik direkt till våra läsare.

Vi har en dröm om en plattform där människor som älskar att läsa utrikesreportage kunde möjliggöra för frilansjournalister som älskar att berätta att göra just det.

Nu, tack vare allt stöd vi fått ute i landet, ser vi ut att kunna nå målet på torsdag. Tillsammans skriver vi mediehistoria. Utan någon mediebudget, utan några annonser har vi sakta, sakta, steg för steg, tillsammans gjort detta möjligt.

Vi vill ha fler medlemmar. Kunskapstörstande människor, med egen unik kunskap om vår omvärld. Med egna idéer och ett intresse av att tillsammans med oss ta fram unika reportage. Från 9 kronor kan du vara med och bidra, hur mycket man väljer att ge beror på ens egen ekonomi.

För alla nya journalistiska projekt finns alltid en etisk dimension. Hur kan man som journalist eller redaktion vara oberoende när man tar emot pengar?  Vårt svar på det är att det är läsarna som finansierar oss. De som vill läsa våra framtida reportage är också de som ser till att de blir av. Vi bjuder också in de läsare som vill att vara idésprutor som är med oss hela vägen i arbetet med att täcka världens vita fläckar. Vi kommer att vara transparenta med den redaktionella processen för att möjliggöra ett medskapande.

Tillsammans bygger vi en folkrörelse för utrikesjournalistik. Vi tror att många av våra läsare ser ett medlemskap hos oss lika mycket som en investering i sin framtid.

Vi behöver alla fler perspektiv på världen utanför Sverige.

Oberoende av hur mycket man valt att stötta oss med är alla likvärdiga medlemmar. Medlemskapet kommer att vara årligt och cirka 500 kronor kommer miniminivån vara när projektet är uppe och rullar. Vi kommer inte att publicera namnen på några av de tusentals människor som skänkt små eller stora summor. Vill de själva berätta att de stött oss får de gärna göra det. Vi har till och med producerat material som gör det enkelt för alla backare att stolt berätta att de valt att stödja oss.

Lika mycket som vi samlar ihop minst en miljon kronor i den här första fasen, så vill vi samla ihop och manifestera ett engagemang för utrikesjournalistiken.

En fråga som förstås varit återkommande både inom våra interna diskussioner och i många intervjuer de senaste veckorna är frågan om vad  som händer om en ett företag vill donera pengar till ett undersökande reportage som passar dess syften? Under vår första webb-tv sändning diskuterades detta utförligt med publicistklubbens ordförande Björn Häger, Expressens chefredaktör Thomas Mattson och med journalisten och entreprenören Stefan Lundell.

Vi kommer aldrig göra den typen av uppdragsjournalistik. Det är vi i redaktionen som bestämmer vilka vita fläckar vi ska täcka. Processen fram till detta sker i dialog med våra medlemmar. Vår redaktionella integritet däremot är hög trots en uttalad ambition av medskapande med våra läsare.

Det här är för oss en extremt principiell och viktig diskussion och vi vill ta den. Det vi gör är något nytt och unikt. Vi vill visa att det finns ett intresse hos en bred allmänhet för högkvalitativ utrikesjournalisitk. Frågan kommer säkerligen att aktualiseras många gånger under vår kommande verksamhet.  Nu senast genom att VD:n på ett ljudboksföretag valde att stötta Blankspot med 9 323 kronor och att de när de berättade det hade en intervju med mig. Internt hade vi diskussioner om detta inför denna intervju och landade i att att vi såg dem en mediekanal. Medielandskapet idag är fyllt av företag och organisationer som har egna publiceringskanaler.

Det tillsammans med en utgångspunkt att även företagare är medborgare gjorde att det kändes okomplicerat att låta dem intervjua mig. Det aktuella företaget gick också ut och utmanade andra att göra samma sak.

Personligen tycker jag att det är bra om alla de i Sverige som lever på det fria ordet på något sätt, stöttar dess allra mest utsatta utövare – frilansjournalisterna.  Ingen kan köpa sig inflytande i redaktionen och vi själva sprider inte deras innehåll i våra kanaler och ingenstans på den färdiga plattformen kommer de som valt att stötta oss att exponeras.

Vår framtida affärsmodell bygger främst på återkommande medlemskap, att det vi gör är så bra så att de tusentals som valt att stötta oss kommer via sin upplevelse av oss sprida ordet vidare. Men vill man stötta oss med mer än 500 kronor går det bra.

Under den sista veckan har vi fått många ”erbjudanden” från företag som inte tror vi kommer att nå målet och som erbjudit sig att lägga in de där sista 250 000 kronorna om vi bara låter våra första reportage publiceras hos dem. Vi har haft is magen. Skickat tillbaka en bild på en katt och sagt att vi tror på modellen. Om vi inte flyger så flyger vi inte. Det vore att fuska sig fram i det här stadiet. Antingen tror gräsrötterna på detta eller inte.

Det har för oss varit den viktigast hypotesen. För oss internt har vi satt gränsen på större bidrag än 100 000 i det här skedet och inte mer än ett sådant om så vore fallet. Så stora summor har dock ingen betalat ännu. Men teoretiskt hade det varit möjligt. I slutändan gynnas alla medlemmar av en större budget. 1 miljon var minimimålet för att gestalta vår idé, går vi över den gränsen före 22:25 den 5 mars innebär det mer intäkter inför fas 1.

En av de andra riktlinjerna vi har i vårt arbete handlar om att utrikesjournalistiken, rätten att veta, är en mänsklig rättighet. Det innebär för vår del att vi ser oss som ett folkbildningsprojekt för utrikesjournalistik och dess roll i demokratiutvecklingen. Den kommer därför inte att låsas in bakom betalväggar. Den ska vara fri och delbar. Men, men, men säger ni då: vem ska betala. Mitt svar är medlemmarna. Folket. Alla som tror på ambitionen.

Det man betalar för är medlemskapet, inlogget till projektets inre puls och möjligheten att utifrån kompetens och intresse att bidra. Och att man får en unik inblick i reportage och gräv som kan ta månader att sammanställa. Vi kommer inte sätta ett tak för hur mycket man anser att man har råd att avvara. Vi har dock en hög redaktionell integritet som vi inte tummar på.

Ni som tror på vår idé. Välkomna ombord – det ser ut som vi kommer att kunna starta en spännande resa tillsammans.