Äntligen fria

För ett år sedan, den 10 september 2012 släpptes jag och Johan ut från Kalityfängelsets portar. Fria från fängelset plåtskjul och kedjor – men inte från dess lukter, ljud och våra minnen.

I fängelset tvingade jag mig själv att skriva dagbok varje dag: detaljer om storpolitik och vardagsliv blandades med berättelser om vem som bråkade om vad i köket, vad Johan gjorde och sa, vilka som dömdes och vilka som blev fria.

Vi lyssnade och samlade material till scener och försökte gestalta medfångar, värmen, plåten och utsattheten.  Där i fängelset var reporteruppdraget en rustning som höll en i gång, fick en att palla och gav lidandet en mening.

Vi levde på hoppet om att en dag få berätta.

När vi lämnade Kality så klev jag och Johan ut i friheten med enbart kläderna vi hade på oss.

Under den sista tiden i fängelset byggde vi en trämodell av Vasaskeppet, för att få tiden att gå. Via ombud spred vi ut ryktet att fartyget skulle användas som en trojansk häst, och att vi i dess skrov skulle gömma anteckningar från fångenskapen. Genom att bära med oss båten hem till Sverige skulle vi lura våra fångvaktare. Skeppet beslagtogs därför, och även om inga dokument hittades tog fängelsechefen det säkra före det osäkra och strandade båten för gott på en hylla i sitt kontor.

Men vad ingen visste var att vi under lång tid successivt lyckats smuggla ut sidorna ur dagboken jag skrev via våra anhöriga. Sammanlagt har vi därför haft tillgång till uppemot 1 000 sidor brev, dagböcker, intervjuer, förhörsprotokoll och kartor när vi skrivit den här boken. Minnet sviker en alltid – men med sandiga och blodiga papper från öknen, finstilta privatbrev och rättegångsprotokoll har vi kunnat rekonstruera vår historia.

Det källmaterialet har varit bibeln i arbetet med boken.

Dessutom har vi, tack vare avhopparen Abdullai Hussein, haft tillgång till den etiopiska regimens originalfilmer från förhören med oss.

Men skrivandet har inte varit lätt. Väl i friheten har bokprojektet varit som en arg afrikansk elefant i vår vardag. Varje dag har både jag och Johan vaknat, gått tillbaka, ut i öknen, in i fängelset, berättat, skrivit och återupplevt de här 438 dagarna.  Johan har gett mig deg som jag har gjort litterära bullar av. Dag för dag. Timme för timme. Det arbetet har gjort ett vanligt liv omöjligt.

I dag när boken äntligen är klar är jag lyckligare och gladare än när jag landade på Arlanda för ett år sedan. Vi är fria på riktigt och med boken i näven slipper man bära på berättelserna själv och kan dela upplevelsen med andra.

För kollegorna är kvar. Ogaden stängt. Historien lever.

Men vi är fria att berätta. Och ni är fria att läsa.

Vår förhoppning är att berättelsen lever vidare hos er som läst.

 

Beställ boken här.

/ Martin Schibbye

 

ps.

För varje bok som säljs går tio kronor till Kalityfonden. Det innebär käk och mediciner till andra kollegor som sitter i skiten

  • Kerstin Juneberg

    Ni har gjort det så himla bra! Ditt språk är enkelt och så starkt! Ser fram emot att läsa boken.
    Tack!
    Kerstin

  • Nina Waldréus

    Hej Martin ! Såg dig på nyhetsmorgon tv4 och hörde om mp3n och Broder Daniel… Det tog mig tillbaka till gymnasietiden då vi var vänner :) det var en magisk tid ! Har självklart tänkt på dig under årens lopp då du varit på nyheterna, och är glad att allt ordnade sig . Hoppas allt är bra! Vänliga hälsningar estet Nina ;)

  • Linda

    Hej! Jag väntar med spänning på boken jag beställt. När bör den dyka upp?

  • Martina Tillbom

    Har sträckläst boken på två dagar.
    Har svurit över att vara tvungen att jobba, laga mat och sova dessa dagar.
    Har haft en stor klump i magen, skrattat och gråtit.
    Beundrar er! Fortsätt ert jobb – världen behöver fler som er!

  • Elisabeth

    Har också sträckläst boken. Berörd!

  • Madeleine Langkilde

    Tack för en mycket intressant föreläsning i Varberg igår! En eloge till er att ni inte bara speglar motståndare i en konflikt utan vågar söka faktiska upogifter. Skulle vara intressant att veta mer om reportaget som inte blev -fick ni en uppfattning om änglabilden eller helvetesbilden var närmast sanningen? Mvh Madeleine

  • Camilla

    Har precis sträckläst boken. Så bra ! Det är svårt att sätta ord på berättelsen. Man måste ju ha upplevt det själv för att förstå helt.Ni är verkliga hjältar ! Otroligt bra kämpat. Ni behövs ! Stort grattis !

  • Fredrik Ludl

    Dere er i godt selskap. Norges tidligere statsminister Trygve Bratteli gjorde det samme etter 2. verdenskrigen. Han satt i 3 år i tysk KZ leir. Han skrev bok når han kom hjem. Han offentliggorde den 1978 om jeg ikke husker feil. Å skrive er antaglivis god terapi. Bra gjort gutta. Jeg gleder meg til å lese boka.

  • Mamma

    Undrar om min son som suttit utomlands i ett par år(tonåring när det hände) hade vart hemma om han också fått stöd av svenska myndigheter och publicitet.Glad för eran skull men bitter över hur allt kan vara så orättvist.

  • Maria

    Medan jag läser boken har jag med tårar i ögonen varit tvungen att leta upp videor från er hemkomst bara så att jag vet att ni är hemma säkert innan jag vågar läsa vidare. Jag är så glad att ni blev frisläppta (har läst hälften ungefär). Ni skriver så målande och jag har skrattat flera gånger över roliga formuleringar. En av de bästa böcker jag har läst! Stort tack.

  • Hvass

    Jag har gått skallgång på nätet för att kunna finna er dokumentärfilm “Diktaturens fångar”. Är det någon som vet om den går att hitta?